Etikettarkiv: recension

Hej,

Jag är hemma igen från dagsutflykten till Norrköping för att springa genom Harry Potter-utställningen som har premiär nu i morgon 29 maj. Det gick snabbt och jag skulle med all sannolikhet kunna strosa där inne i flera flera timmar. Bara få gå runt, kika på detaljnivån i artefakterna och minnas de fina stunderna från filmerna och böckerna. Åh, blir lite blödig nu när jag tänker på det.

Med mig hem har jag en hel drös bilder. Över hundra stycken faktiskt. Och jag kommer att redigera en bra bunt av dem. Problemet är bara att det endast är en bråkdel av dem som jag faktiskt får publicera. Tyvärr.

Det är den bittra verkligheten. Mycket av utställning kommer att, och bör också vara, en överraskning för dig när du tar dig dit!

Nu måste jag fortsätta att pilla i Photoshop - och såklart också kill my darlings med vad jag får visa dig och vad jag måste behålla för eget privat bruk. Och medan vi väntar på dem, tillsammans med tillhörande text och tankar så kan jag säga som såhär: du vill dit. Det var lätt värt att sitta i en bil i två timmar.

Mm, jo, Att träffa Weasley-tvillingarna hjälpte kanske också. Men det är ändå otroligt värt (:

Flashdance1

I torsdags bar det av hemifrån in till stan för att sakta men säkert genom kollektivtrafiken i den kära, och nu också kalla, huvudstaden för att slutligen landa utanför den klassiska byggnaden i vilken China teatern huserar. Med en nu nästan nittio år gammal historia har den privata byggnaden stått invid Berns klassiska salonger i Berzelii park. De kinesiska tecknen du kan se ovanför de joniska pelarna betyder "det fulländade seendets hus". Att få se en fulländad musikal under kvällen var vårt mål. Vi kom nästan i mål.

Flashdance3FLASHDANCE: THE MUSICAL
När jag satte mig uppe på vänstra mittbalkongen var det med en blandning av upprymdhet, förväntan, spänning, glädje, och irritation. Den höga positioneringen i lokalen gjorde mig nervös över att missa viktiga bitar av det som skulle komma. Inte kunde jag veta att det faktiskt går att se det allra, allra mesta även från de sämre platserna inne på teatern. Det här var ändå mitt första besök på teatern.

Upprymdheten, spänningen, och glädjen som fick mig att förbise anläggningens blygsamma benutrymme för oss som har en längd skrivet i våra pass som är större än 175 cm var minglet innan sista ringningen. Från att ha vankat fram och tillbaka i väntan på de inbjudna gästerna tog jag mig ett glas gott mousserande från Rotari och gick upp en våning. Därifrån kunde jag slå två flugor i en smäll - jag skulle ändå använde ingången till salongen därifrån samtidigt som jag fick en överblick av folksamlingen.

En folksamling som låste fast de glada förväntningar jag hade på musikalen. Sorlet. Skratten. Det spritta kroppsspråket från hajpade gäster spred sig över foajén upp över mina läppar och lämnade kvar ett leende.

"Greetings from Chicago" mötte mig på den stora projektorduken framför scenen när jag letade upp min plats. Rad 10. Stol 933. Salongen fylldes raskt och klockan tog sig fram till 19:30. Belysningen släcktes och musiken, de åttiotals-klassiska tonerna tog ljusets plats.

Trycket från musiken, framförd live i kanterna av scenen slog mig med överraskning. Det var en glad överraskning och det där leendet från foajén gjorde sig påmind igen. Skärmar och dukar kastade oss in i åttiotalets Chicago med en tur över staden där vi landar utanför stålverket. Orkestern tar i från tårna när ensemblen av dansare och sångare tar plats på scen och för oss tillbaka till nostalgiska stunder från trettio år tillbaka. För oss som var, eller är för unga för att få ha upplevt med excentriska modet och den episka musikeran tas snabbt tillbaka till första gången vi såg filmen och minns tillbaka utan problem.

Dansen imponerar och rösten från artisterna gör sitt bästa att överrösta orkestern. För på denna premiärkväll satt visserligen tonerna rätt på instrumenten såväl som hos de skönsjungande personerna, men ljudbilden blev förvriden av en dålig mix och från min plats högt upp på balkongen blev allt som inte var duett eller enkelstämmig sång ett virrvarr av grötigt skrål. On key, i och för sig, men likväl ett gröt. Synd för den, däribland jag, som kan låtarna men inte texterna utantill. Jag tappar någonting och får svårt att verkligen på riktigt svepa mig in i den neonfärgade vaggan de välkända tonerna och den peppande dansen omfamnar publiken i.

Det arbete som så ofta glöms bort och ställs undan i det mörka, dammiga hörnet är styrkan i Flashdance. Jag pratar om ljuset och videon. Tekniken har hunnit ikapp med teaterns äldre, analoga form och musikalen utnyttjar detta till fullo. Från den första djupa "3D"-dykningen in i Chicago till de subtila projiceringarna längs scenerna de flesta av oss kommer låta gå omärkt förbi skapar en helhet till berättelsen som tidigare varit tillgänglig filmens värld.

China teaters initiativtagare skulle vara stolt över Flashdance. För i dag, snart nittio år efter konstruktionen av byggnaden som skulle husera teater och film i symbios, kan publiken sitta i den kinesiskt inspirerade arkitekturen med 20-talsklassicism och skratta, gråta, och njuta till de båda konstformerna. Samtidigt.

Hanna Lindblad, Katrin Sundberg, Siw Malmkvist, Per Eggers och alla de andra i drygt tjugo talanger starka ensemblen skapar en stämning väl värd sina pengar. Det är tre timmar av träffsäkra stämmor, nostalgiska toner. Allt till en berättelse som gör det svårt att inte ställa sig upp ur stolarna och dansa med i historien vi alla kan utantill.

Bonusen är och heter Siv Malmkvist. Intresserar inte Flashdance dig vill du ändå lägga tre timmar på den här glädjeshowen för att få se Malmkvist locka fram otaliga skratt med sina vältajmade one-liners och charmanta dansnummer.

Flashdance2

"Flashdance: the musical dansar dig ur din stol och sjunger dig ur vinterdepression"

Boka din biljett här

| Text & Redigering: David Sundgren | Foto: Camilla Käller |

Morgonen är inte min starka sidan. Men det finns några saker, i alla fall fyra, som jag kan säga att jag tycker om och älskar från sekunden jag vaknar på morgonen. Och det är inte bara för att de hjälper mig att bli och att vara den person jag är. Det är för att de är alla underbara på sitt sätt. Vilka är de då?

  1. label.m Honey & Oat Schampoo - för att det löddrar något så underbart och har, tillsammans med balsamet, tagit mig tillbaka till ett normaltillstånd för mitt hår efter en period av tämligen torra strån. (går loss på 219 kr)
  2. label.m Honey & Oat Conditioner - för att det luktar lika gudalikt och godisaktigt (utan att vara för sötsliskigt) som schampoot. Och såklart för att känslan i håret efteråt är mm-mm-mm! (går, precis som schampoot, också loss på 219 kr)
  3. label.m Matt Paste - efter att ha haft slut på wax och i flera veckor bara använt mig av hårspray för att hålla ihop min tunga kalufs kom den här lilla saken och berättade för mig att det inte bara är stora typer som orkar hålla saker på sin rätta plats, väldigt länge. Lite svårt och klurig att lära sig att använda, men efter ett par dagar går det att hitta på vad tusan som helst! (den lilla 50ml-burken blir din för 179 kr, den stora 120ml kommer kräva 219 kr den också)
  4. Vian - för att det inte behövs mer i mitt liv än henne egentligen. Allting jag har utöver min älskade sambo är bara en bonus. (Ovärderlig) 

De här produkterna (alltså inte Vian inräknad) finns att köpa på några få ställen, däribland hos Toni&Guy. Håll helt enkelt utkik efter dem hos din frisör. Ser du dem, köp dem. Om du vill alltså.

label.m4

Visste du att glaset är minst lika viktigt som vinet själv när det kommer till att få fram det allra bästa, och också tänkta, från ditt vin? Det är en stor vetenskap bakom och mycket att lära sig. Men vill du ha en snabbkurs är den som följer: Vita viner mår bättre av smalare glas, ungefär som det på bilden nedan. (glaset på bild är för Riesling-vin på vita sidan och Zinfandel för de röda). Unga röda viner tycker också om smalare glas med små munnar; de flesta smakerna sitter nämligen högt upp i vätskan. Äldre röda varianter har de smaskigaste smakerna ner mot bottnen; välj därför ett glas med bred botten och stor mun. Varsågod.

bild 2-14

Jag dricker sällan vitvin. Inte för att jag inte tycker om det, nej nej. Det är bara det är jag älskar rödvin. Vitvin blir lätt alldeles för sött och jag har haft otur i mina tidigare dagar med söta vitviner som varit i så dålig balans att de både smakat och luktat som gamla äpplen. Inte trevligt alls. Men att ge upp en hel dryckeskategori på grund av dåliga erfarenheter vore dumt, speciellt när det är så förbaskat gott när det träffar rätt!

Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc 2012 är en av de viner som faktiskt fungerar för mig. Precis som sin röda syster är hon från Chile skickad med en tydlig sommar i sig; inte bara i den blekgula färgen med sina ytterst subtila gröna nyanser. Enligt vinmakaren själv är Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc 2012 perfekt till nyår och ska enligt utsago gå bäst tillsammans med skaldjur i dess lättare form.

Nu har inte jag testat vinet till skaldjur. Jag har testat vinet på samma sätt som jag alltid testar viner: som sällskapsvin. Som sällskapsvin klarar sig Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc 2012 väldigt bra. Jag kan inte säga att de fräscha sommardoften med sina enorma fruktighet är det bästa vita vinet jag har druckit i år, det kan jag inte. Men jag kan säg att med varje sniff i glaset dras jag tillbaka till sommarens värme och glädje. Den druvtypiska doften från sauvignon blanc hänger tung med päron och nyklippt gräs.

Errazuriz3När jag äntligen tillåter mig själv att smaka vinet förvånas jag över att Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc 2012  är så väldigt mjuk. Endast pyttelite av de där syrliga bubblorna kittlar min tungtipp. Syran är jämn och välbalanserad från första kontakt tills att klunken tagit sig ner i halsen. Smaken är sommarnostalgiska päron virvlar runt med vinteräpplen på den balanserade plattan av syra och druvtypisk sötma.

Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc 2012 ger sken av komplexitet utan att sätta sig på en hög häst. Det chilenska vinet är inte det bästa vitvinet jag druckit i år, men är det i toppen. Det som drar ner helheten för mig är druvan. Sauvignon blanc är för mig i grunden för söt helt enkelt. Undertecknad gillar alltså de torrare flaskorna.

Vinet med sin 2012 års årgång har funnits på bolaget sedan mars i år, men nu har vi ärats en ny etikett. Flaskan ingår i Systembolagets ordinarie sortiment.


Errazuriz Max Reserva Sauvignon Blanc 2012
(nr 6630)
Alk. Vol. 13,5%
Vol. 750 ml
Pris: 119 kr

Whisky eller Whiskey, hur stavas det egentligen? Vilken av dem är det som är korrekt? Ja, det beror helt på vilken whiskey du pratar om. Whisky dricker du när du håller en skotskt skapelse i handen, är den Irländsk eller liknande är det en Whiskey du håller i. När det kommer till andra länder såsom Kanada, Japan, USA, m.fl. är det helt enkelt ett kosmetiskt val, även om de flesta tenderar att använda sig av Whiskey-stavningen.

Whisky-HemmaProvning1Ikväll har jag tre små flaskor att dela min upplevelse av tillsammans med dig. Två whiskys och en rom. Först ner i heta stolen är denna sockerrörssprit som sticker ut ur mängden. Sedan fortsätter vi med två whiskys: en god single malt och en mjuk blended malt.

Alla de tre delikata vätskorna lanserades på Systembolaget tidigare i månaden och finns nu för dig att upptäcka.

 

Brugal 1888 Gran Reserva Familiar
Brugal1888Den djupa bärnstenstonen med rödbruna nyanser lägger sig i glaset med ett sofistikerat lyster. I sin doft är står sötman från sockerrören som bas för frukter som körsbär och äpple. En nos av fat kommer tillsammans med tydlig doft av fikon. När vätskan väl når läpparna står sötman fortfarande stadig. Melassen är tydlig tillsammans med de stabila fikonen. Den intensiva smakupplevelsen valsar på din tunga med citrus-toppar och fatkaraktär.

Rom är en spritsort som jag själv inte är väldigt bevandrad i. Nästan inte bevandrad alls vill jag erkänna. Men jag vet att Brugal 1888 smakar bättre än den rom vi alla börjat med, jag behöver inte nämna några namn. Du vet vilket jag menar. Brugal 1888 är en med avancerad rom som en nybörjare kan uppskatta och lära sig mycket från.

(nr 590)
Vol. 700 ml
Alk. Vol. 40%
Pris: 499 kr


The Macallan 12 Years
MacAllan12En mellanmörk bärnstensnyans väntar innanför den välkända etiketten. De orange tonerna skapar en känsla av ek. Något som kommer tillbaka i doften såväl som smaken.

Rökigheten från det skotska torvet svirvlar runt i glaset med peppar och en utvecklad fatkaraktär som bästa vänner. Noterna av citron gifter sig med en lätt sötma som knyter ihop säcken till en whisky värd att lukta på en stund med glaset i hand. Pepparn gör sig snabbt påmind genom hela upplevelsen; från första kontakt till en bra stund efter drycken runnit genom halsen. Den tydliga sältan och kvarvarande oljan i munhålan kan kännas torr. Men det är den bra sortens torrhet som lindas in av toner av nöt och vanilj.

The Macallan är den svåraste av de tre i kvällens test för en nybörjare att känna av. Jag som gillar mer komplexa och svåra whiskys uppskattade den mest, även om rökigheten var på tok för låg för mina egna preferenser. Det här är en god whisky att njuta av en vanlig vardagskväll framför TVn.

(nr 478)
Vol. 700 ml
Alk. Vol. 40%
Pris: 499 kr


The Naked Grouse Blended Malt
NakedGrouse1Drycken står ståtligt i sin nydesignade flaska i naken design. Det går inte att inte tycka illa om dess utseende. Den ljusa, senapsgula bärnstenen väntar på dig med fat karaktär i sin doft. Peppar, toffee, vanilj och lockande apelsin slingrar sig upp i din näsa. Gömmer det sig också en gnutta ingefära, månne? När klunken din är svald dröjer sig en lätt oljighet kvar i munnen tillsammans med ett angenämt eftersting av peppar. Den lätta sältan nyanseras mot apelsinen och skapar en mjuk whisky med spets. En double threat i viss mån.

En klassiker i ny, snygg förpackning. The Naked Grouse är standard-whiskyn för många och kommer att förbli så. Den enkla smaken och kända varumärket håller ett starkt tag om sina kunder. Den nya flaskan gör inte valet vid hyllan på Systembolaget svårare. Nej, inte alls.

(nr 466)
Vol. 700 ml
Alk. Vol. 40%
Pris: 349 kr


2 Kommentarer

Öl är alltid gott. Om du tycker om öl, det vill säga. Många tycker om öl. Så många att jag skulle vilja påstå att de flesta tycker om den bärnstensfärgade drycken. Det flytande brödet finns i otaliga former, färger och smaker. Allt från den ljusaste lagern från Nederländerna eller andra sidan Atlanten till de segaste och mest mättande stoutarna från Tyskland. Varför inte en härligt skummande klassiker från Skottland? En sådan sitter aldrig fel.


Det är Innis & Gunn jag pratar om. Ölen från Skottland som funnits sedan tio år tillbaka har växt till sig till att bli ett varumärke som osar korn, malt, ekfat och framförallt kvalitet. Ett kvalitetsöl måste ha en bra grund, och det har dem med sin Original. Men ett riktigt bra öl kan också göra underbara varianter av sin öl. Med sin specialisering på ekfatslagrade öl har Innis & Gunn ett spektrum av etiketter som alla har sina egenheter.

Jag har i skrivande stund fått chansen att i lugn och ro testa tre version av Innis & Gunn. De tre är Original, den de började med och som alltid går hem i stugan, i alla fall i denna stuga. Sen Rum Finish, en lite mörkare variant med sting. Sist men inte minst är Karlsson's Choice. En limiterad version som tagit sig från 220 sällsynta tunnor tagit sig till Sverige och Sverige endast.

InnisGunn2

Innis & Gunn Original
Klassisk bärnstenskulört med djupare inslag av brunt och toner av orange håller en smak så många av oss känner igen. Doften av karamell och citrus kommer ur glaset med en gång. Under citrusen gömmer sig försiktiga kryddor och kramas med den söta vaniljen.

Väl i munnen är maltigheten i Original påtaglig och landar på tungan med en storhet och peppartendenser. Kvar i munnen hamnar en halvtorr känsla i angenämt sällskap av citron och apelsin.

Trots att det här är den enklaste av företagets produkter står den högt hos mig. En Original går alltid hem och är den som är enklast att matcha tillsammans med mat. Eller till att inte matcha alls utan istället bara avnjuta som den är; kyld och god!

 

Innis & Gunn Rum Finish
Den mörka färgen som lutar sig ordentligt med röda toner frestar och skvallrar om en större upplevelse. Russin, vanilj, tidig sommarblomster och apelsinskal virvlar i glaset upp till näsan.

Sötman av plommon sprider sig i munnen i en vals med vanilj och melass. "Käftsmällen" som kommer med en klunk Rum Finish kommer sig av den framträdande fatkaraktären. Smaken som ligger kvar i munhålan är torr och frestar till en andra klunk.

Rum Finish är inte en öl för nybörjaren. Det kanske är en synnerligt svår öl, men den har sin säregna komplexitet som man måste vara beredd på. Det här är en öl jag gärna smuttar på när jag vill göra just det, smutta. Rum Finish är den öl jag vill sitta med längst och njuta av. Det finns alltid nya smaker att hitta.

 

Innis & Gunn Karlsson's Choice
En ljus färgsättning som är närapå identisk med Original, den enda skillnaden dem emellan är Karlsson's närmare förhållande till orange. Med direkta noter av vanilj och mandarin eller apelsin, jag kan inte bestämma mig, letar sig Karlsson's ner till starka dofter av torvrök och mustig malt. Mörka frukter såsom russin gömmer sig i bottnen för den envisa!

När läpparna fuktas går det inte att undkomma. Den här ölen har legat på single malt-tunnor. Malten, torven och den generella rökigheten slår den oförberedda tillbaka på sina hälar. Den lätta pepprigheten går fint tillsammans med toner om torkad apelsin som sötman från melass.

Karlsson's är en ovanlig liten sak jag överraskades av. Den ljusa färgen kontrasterar med den hårda rökigheten ölen fått från att lagrats i sällsynta Isle Whiskey-fat och bourbonfat som förkryddats med Marsalavin från Italien. Ölen lanserades 1 december och finns fortfarande kvar att lägga vantarna på! Pass på innan den tar slut helt och hållet, du vill smaka den här.

InnisGunnSåg jag rätt på Systembolagets webbplats finns det fortfarande kvar av den bergränsade upplagan Oloroso Cask jag skrev om tidigare i höstas också!

Har du aldrig tidigare "vågat" testa Innis & Gunn, ge varumärket en chans! Deras grundsmak är något säregen, men med ett öppet sinne och hjärta tillsammans med en törstig hals vet jag att du kommer att uppskatta dem!

Mitt kök-mässan 2013 gick av stapeln för ett par veckor sedan. För de som var där fanns det, för det tränade ögat, inte bara nyheter för köket att titta och känna på. Nej, det pågick också en hel del olika provningar. En prövning var för att ta reda på, en gång för alla, vilket som är svenska folkets favoritvin 2013. "Folkets Favorit 2013" blev ett vin från landet på andra sidan pölen.

bild 1-5

HandCraft Petite Sirah 2011 kan stoltsera med att vara det godaste vinet, om svenska folket själv får välja. För det var under en provning där 130 civila mässbesökare satte sig ner för en helt blind provsmakning av tjugo olika viner ur Systembolagets beställningssortiment som Petite Sirah uppenbarade sig från krigets tjocka dimma likt den segrare den kommit att bli.

Vinet har funnits på de beställlningsbara hyllorna hos bolaget sedan 2 maj i år och är från soliga Kalifornien, USA. Lagrade på fransk (90%) och amerikansk ek kommer sirah-vinet med en härlig mustighet som passar perfekt till lite starkare ostar. Eller varför inte passa på att steka upp det sista av höstens älgstek, Petite Sirah är nämligen utmärkt till alla sorters vilt.

Men en nästan svart ton i sin djupröda färg kommer Petite Sirah som en liten välkomnad smocka i munnen. Syltigt, mustigt och "stort". Mycket kryddor och mörka bär finns där på tungan om du letar extra länge, jag lovar. Jag vill också säga att lakrits och vanilj ligger däri och gömmer sig bland de 85% petite sirah-druvorna invid 15% syrah och zinfandel.

Finns alltså som tidigare nämnt i Systembolagets beställningssortiment och går loss på 99 välförtjänade kronor. Det fräscha vita systervinet HandCraft Chardonnay 2011 kommer att ge dig flashbacks tillbaka till sena augustikvällar tillsammans med underbara vänner. Också den rullar iväg på 99 kronor.

bild 3-1bild 2-4HandCraft Petite Sirah 2011
(nr 70534)
Alk. vol. 14,5 %

HandCraft Chardonnay 2011
(nr 79526)
Alk vol. 13,5 %

 

UnderFloden1Drygt sexhundra sidor omslutna av ett inbjudande rött omslag med stora vita bokstäver över sin framsida. Jag ville ta upp boken på en gång och börja läsa. Ännu mer när jag såg orden längst ner på framsidan: "en roman baserad på verkliga händelser". Under floden är en bok om en ung flickas väg från djungelbeklädda berg i Laos till turistparadiset Phuket och sexhandeln däri.

Som den första delen i en trilogi öppnar Staffan Nordstrand hårt med tonvis av detaljer och sidoberättelser. Det står snabbt klart för mig att för den unga flickan, Prim, är familjen väldigt viktig och att då utelämna deras historia och berättelser vore att halshugga hennes egen berättelse. För den stressade läsaren blir därför Under floden till en början seg; namnen är många, byarna har liknande namn och det känns emellanåt rörigt om vem det är som säger, berättar eller tänker vad.

Redan ett par, relativt korta, kapitel in i boken är jag som fast. En passage låser fast mig i berättelsen, det är när Prims farfar berättar om olika metoder Vietnameserna använde under kriget och nämner den som innefattar en verktygsfil och krigsfångars tänder. Ja, vi lämnar resten åt fantasin för tillfället. Historien fortsätter och jag vill veta mer om Prim och varför hon gör de val hon gör. Vetskapen om att även om just det som står skrivet på sidorna inte behöver ha hänt exakt som det står är det ändå en brutal och ärlig skildring av en undre värld väldigt få har någon som helst insyn i.

Staffan använder ett språk som på det stora hela fungerar bra för miljön han skriver om. De komplexa förklaringarna om hmong-folkets historia; de utdragna scenerna om övermakt mot de lokala kvinnorna på barerna i stan fyller huvudet med detaljrika sinnesbilder om vad som händer. Med tanke på vad som ofta skildras i sin brutala ärlighet är sinnesbilden en Pandoras ask.

Böckers kraft är att skapa de här inre bilderna hos oss som läser dem. Det är därför vi älskar dem och fortsätter att leta efter nya och bättre böcker hela tiden. Under floden har många sidor kvar till sin sista bokstav och sinnesbild, men jag vet att jag vill stå ut med de hemska bilderna för att få följa Prim på hennes resa genom Sydostasiens lockande, vackra natur och skräckinjagande, okontrollerade landsgränser.

 

1 Kommentar

thomas-was-alone-logoThomas Was Alone är vad jag såhär lång om söndagen fyllt min tid med. Det är ett indie-spel som man får i en annan HumbleBundle. En som självaste PewDiePie är värd för, men bara för en vecka. Så det är fyra dagar kvar faktiskt som man kan passa på att köpa de spel som han själv har valt ut. Och man kan göra det för så gott som inga pengar alls.

Thomas är en rektangel som är ensam. Han känner sig ensam eftersom en olycka i fabriken där han tillverkades gav honom ett medvetande. Och han har inga vänner. Ensam ger han sig ut på äventyr som ackompanjeras av en ypperligt underhållande och rolig berättarröst. På sitt äventyr träffar han på andra rektanglar och kvadrater. Tillsammans hjälper de varandra att ta sig upp på allt högre plattformar och över giftiga hav. Just det! Inte att glömma är musiken och ljudeffekterna. Det ger spelet den där extra knuffen till att bli beroendeframkallande.

Jag tror och är rätt säker på att det är med Thomas som stora delen av den här söndagen kommer att spenderas med. Man sugs fast i spelet och vill klara en bana till. Bara en till. Och en till. Totalt finns det ungefär etthundra banor. Jag ligger på bana 34 och det börjar redan bli ganska så komplicerat att få med hela gänget till teleportörerna!

[youtube width="630" height="340"]http://youtu.be/m5qS7MT7Uj0[/youtube]