Etikettarkiv: premiär

AAF20141

Ljusår från att kalla mig själv något i närheten av konstvetare hamnade jag likväl ute i Frihamnen igår för att strosa runt med ett glas spanskt bubbel i handen och svår min i ansiktet medan jag kollade länge och allvarligt på konstverk.

Ja, igår hoppade jag på en buss för att gå på press-/premiärvisningen av Affordable Art Fair. Det är sällan jag går och kollar på konst. Absolut någonting som jag både borde och vill bli bättre på.

Vad är då Affordable Art Fair? Det är en rimlig fråga, i alla fall för mig. Jag har då inte stött på fenomenet tidigare. I korta drag är det en fyra dagar lång vernissage där mer än femtio olika konstnärer och gallerier kommer samman under Magasin 9s rymliga tak. Årets upplaga är den tredje i ordningen, och om jag tjuvlyssnade korrekt vid baren är den större än någonsin tidigare.

AAF20143 AAF20142

Det var, och är, absolut häftigt att strosa mellan de hundratals olika konstverken och bara insupa inspiration inför vintern. Tankarna får snurra fritt och är man där med rätt person (jag drog med en konstvetare) blir det också många intressanta diskussioner om verk och teknik.

Jag gillade Affordable Art Fair riktigt mycket. Och jag vet att om plånboken skulle vara större hade jag haft en ännu bättre kväll. För den stora biten till Affordable Art Fair är att få chansen att hitta konst från mer eller mindre kända konstnären, och det för att överkomligt pris. Ingenting får kosta mer än 50 000 kronor.

AAF20144

Huruvida 50 000 kronor är överkomligt eller inte är absolut up for debate. Men jämför man priserna mot mångmiljonsobjekten är det ändå billigt. Speciellt när många verk faktiskt går att få med sig hem för mindre än 3 000 kronor.

AAF20145

Ta chansen att uppleva modern konstkultur i helgen ute i Frihamnen och Magasin 9. Även om du inte är särskilt intresserad av konst är det värt ett par timmar. Jag vet att jag nu är fylld av ny inspiration och en vilja att fortsätta med vad jag hädanefter kommer att kalla #kulturonsdag.

Affordable Art Fair pågår 2-5 oktober.

Hej,

Jag är hemma igen från dagsutflykten till Norrköping för att springa genom Harry Potter-utställningen som har premiär nu i morgon 29 maj. Det gick snabbt och jag skulle med all sannolikhet kunna strosa där inne i flera flera timmar. Bara få gå runt, kika på detaljnivån i artefakterna och minnas de fina stunderna från filmerna och böckerna. Åh, blir lite blödig nu när jag tänker på det.

Med mig hem har jag en hel drös bilder. Över hundra stycken faktiskt. Och jag kommer att redigera en bra bunt av dem. Problemet är bara att det endast är en bråkdel av dem som jag faktiskt får publicera. Tyvärr.

Det är den bittra verkligheten. Mycket av utställning kommer att, och bör också vara, en överraskning för dig när du tar dig dit!

Nu måste jag fortsätta att pilla i Photoshop - och såklart också kill my darlings med vad jag får visa dig och vad jag måste behålla för eget privat bruk. Och medan vi väntar på dem, tillsammans med tillhörande text och tankar så kan jag säga som såhär: du vill dit. Det var lätt värt att sitta i en bil i två timmar.

Mm, jo, Att träffa Weasley-tvillingarna hjälpte kanske också. Men det är ändå otroligt värt (:

Flashdance1

I torsdags bar det av hemifrån in till stan för att sakta men säkert genom kollektivtrafiken i den kära, och nu också kalla, huvudstaden för att slutligen landa utanför den klassiska byggnaden i vilken China teatern huserar. Med en nu nästan nittio år gammal historia har den privata byggnaden stått invid Berns klassiska salonger i Berzelii park. De kinesiska tecknen du kan se ovanför de joniska pelarna betyder "det fulländade seendets hus". Att få se en fulländad musikal under kvällen var vårt mål. Vi kom nästan i mål.

Flashdance3FLASHDANCE: THE MUSICAL
När jag satte mig uppe på vänstra mittbalkongen var det med en blandning av upprymdhet, förväntan, spänning, glädje, och irritation. Den höga positioneringen i lokalen gjorde mig nervös över att missa viktiga bitar av det som skulle komma. Inte kunde jag veta att det faktiskt går att se det allra, allra mesta även från de sämre platserna inne på teatern. Det här var ändå mitt första besök på teatern.

Upprymdheten, spänningen, och glädjen som fick mig att förbise anläggningens blygsamma benutrymme för oss som har en längd skrivet i våra pass som är större än 175 cm var minglet innan sista ringningen. Från att ha vankat fram och tillbaka i väntan på de inbjudna gästerna tog jag mig ett glas gott mousserande från Rotari och gick upp en våning. Därifrån kunde jag slå två flugor i en smäll - jag skulle ändå använde ingången till salongen därifrån samtidigt som jag fick en överblick av folksamlingen.

En folksamling som låste fast de glada förväntningar jag hade på musikalen. Sorlet. Skratten. Det spritta kroppsspråket från hajpade gäster spred sig över foajén upp över mina läppar och lämnade kvar ett leende.

"Greetings from Chicago" mötte mig på den stora projektorduken framför scenen när jag letade upp min plats. Rad 10. Stol 933. Salongen fylldes raskt och klockan tog sig fram till 19:30. Belysningen släcktes och musiken, de åttiotals-klassiska tonerna tog ljusets plats.

Trycket från musiken, framförd live i kanterna av scenen slog mig med överraskning. Det var en glad överraskning och det där leendet från foajén gjorde sig påmind igen. Skärmar och dukar kastade oss in i åttiotalets Chicago med en tur över staden där vi landar utanför stålverket. Orkestern tar i från tårna när ensemblen av dansare och sångare tar plats på scen och för oss tillbaka till nostalgiska stunder från trettio år tillbaka. För oss som var, eller är för unga för att få ha upplevt med excentriska modet och den episka musikeran tas snabbt tillbaka till första gången vi såg filmen och minns tillbaka utan problem.

Dansen imponerar och rösten från artisterna gör sitt bästa att överrösta orkestern. För på denna premiärkväll satt visserligen tonerna rätt på instrumenten såväl som hos de skönsjungande personerna, men ljudbilden blev förvriden av en dålig mix och från min plats högt upp på balkongen blev allt som inte var duett eller enkelstämmig sång ett virrvarr av grötigt skrål. On key, i och för sig, men likväl ett gröt. Synd för den, däribland jag, som kan låtarna men inte texterna utantill. Jag tappar någonting och får svårt att verkligen på riktigt svepa mig in i den neonfärgade vaggan de välkända tonerna och den peppande dansen omfamnar publiken i.

Det arbete som så ofta glöms bort och ställs undan i det mörka, dammiga hörnet är styrkan i Flashdance. Jag pratar om ljuset och videon. Tekniken har hunnit ikapp med teaterns äldre, analoga form och musikalen utnyttjar detta till fullo. Från den första djupa "3D"-dykningen in i Chicago till de subtila projiceringarna längs scenerna de flesta av oss kommer låta gå omärkt förbi skapar en helhet till berättelsen som tidigare varit tillgänglig filmens värld.

China teaters initiativtagare skulle vara stolt över Flashdance. För i dag, snart nittio år efter konstruktionen av byggnaden som skulle husera teater och film i symbios, kan publiken sitta i den kinesiskt inspirerade arkitekturen med 20-talsklassicism och skratta, gråta, och njuta till de båda konstformerna. Samtidigt.

Hanna Lindblad, Katrin Sundberg, Siw Malmkvist, Per Eggers och alla de andra i drygt tjugo talanger starka ensemblen skapar en stämning väl värd sina pengar. Det är tre timmar av träffsäkra stämmor, nostalgiska toner. Allt till en berättelse som gör det svårt att inte ställa sig upp ur stolarna och dansa med i historien vi alla kan utantill.

Bonusen är och heter Siv Malmkvist. Intresserar inte Flashdance dig vill du ändå lägga tre timmar på den här glädjeshowen för att få se Malmkvist locka fram otaliga skratt med sina vältajmade one-liners och charmanta dansnummer.

Flashdance2

"Flashdance: the musical dansar dig ur din stol och sjunger dig ur vinterdepression"

Boka din biljett här

| Text & Redigering: David Sundgren | Foto: Camilla Käller |

Ungefär precis nu skulle jag ha rest mig upp ur biostolen, sträckt och skruvat på ryggen lite för att få tillbaka kontrollen över min egen kropp. Kanske skulle jag ha tagit på mig jackan och möjligtvis en halsduk (för det ser kallt ut därute). Förmodligen hade jag dragit ner byxbenen som fastnat kring mina anklar. Ja, jag skulle helt enkelt gjort mig redo för att lämna salongen alltmedan eftertexterna fortsatte att rulla på duken framför mig.

Som du säkert redan har listat ut blev inte utfallet så i dag. Nej, jag valde att ligga kvar i sängen och återfå lite energi till helgens bravader..vad de nu än må bli. Jag säger inte att jag tagit någon vidare sovmorgon, nej faktiskt inte. Jag har varit vaken sedan klockan åtta. Skillnaden är bara det att istället för att rulla ur sängen och hasa mig till duschen låg jag kvar, kollade lite Instagram, Twitter och Imgur. När jag kände mig klar med det (läs: när mobilen höll på att dö) tog jag mig upp och ut ur sängen bara för att hämta datorn och tappa upp ett bad. Ett bad med YouTube, så himla skönt ska jag berätta för dig!

Badvattnet är kallt och urtappat sedan en bra stund tillbaka och nu sitter jag här. Redo att läsa det sista av kurslitteraturen jag måste läsa till den här uppgiften så att jag kan börja att faktiskt utföra den. Kanske borde jag börja med att laga lite mat, hur låter det? Jag tycker det låter som en fantastisk idé med tanke på att jag är rätt hungrig.

Badet vann alltså i dag över bion. Mig gör det inte så himla mycket. Filmen jag missade var säkert jättebra (en dramakomedi utspelad i Frankrike), men det finns så mycket annat jag måste få klart att en film hit eller dit inte spelar så stor roll. Det enda som faktiskt gör mig lite illa är att huvudrollen spelas av den o så talangfulla Sir Michael Caine.

Filmer heter Mr Morgans sista kärlek och trailern, ja den har du säkert redan sett här nedanför vid det här laget. Kolla på den. Det är en ganska mysig berättelse.

[youtube width="630" height="340"]http://youtu.be/X61ejNtzUJw[/youtube]

Blossa årgångsglögg och Prima julsnaps

Det hela verkade forma sig till att bli en vintervecka. Och inte vilken vecka under vår långa vinter som helst. Nej, det höll på att bli en julvecka med två julinspirerade dagar efter varandra. Efter att ha börjat veckan med att gå på julstök hos ICA nere i Münchenbryggeriet mötte jag upp Med Erica för att börja den inte alls vinterkalla dagen med en promenad från Årsta hela vägen till Gamla stan där vi traskade trappor sex våningar rakt upp där vi möttes av ett kvavt rum och ett glas med julsnaps. Spriten var god men smakade ännu bättre när jag fick ner pulsen och hade andats ut.

BlossaPrima1Som säkert redan många av er hört, sett och läst har Blossa inte gått ut med någon officiell smak för glöggen. Nej, i år är det vår tur, vi konsumenter, som får känna efter själva. Lyssna in på smakerna och känna dofterna. Designen är inspirerad av Dalarna och kanske också smaken.

Flaskan är makalöst vacker och kan fungera lika lätt som bordsdekoration hela vintern lång som den fungerar som trevlig sällskapsdryck en kall och mörk vinterkväll. Den röda färgen lyser upp och i och med att flaskan är matt i tonen vill jag ta en tugga av flaskan. Den ser väldigt aptitlig och inbjudande ut!

Smaken däremot är, om ändå god, inte något speciellt. På presentationen serverades starkvinet i rumstemperatur som också, enligt utsago, är temperaturen som den ska avnjutas i. Det första jag tänkte när jag stod där på vindsvåningen med utsikt över hela Djurgården var att den säkerligen smakar mer, och också bättre, när jag får chansen att hälla upp vätskan över ett värmeljus. Så ska man tydligen inte göra alltså. Jag kan inte lova att jag kommer gå efter rekommendationen. Du ska inte behöva känna dig tvungen att göra det heller.

Det är vårt år. Vi får bestämma smaken. Då tycker jag att vi också har rätt att bestämma hur den ska serveras. Punkt slut. På Lucia, den 13 december, kommer Blossa att gå ut med hur Sverige tycker att Blossa 13 smakar. Undrar bara om vi kommer att få reda på det riktiga svaret också. Finns bara ett sätt att ta reda på det, och det är att vänta.

PRIMA_Julsnaps_2013_1Från och med 1 oktober kan du göra ditt allra bästa för att få tag på den här, årets mest åtråvärda och köbildande, dryck på systembolaget. Var beredd med en hundralapp i kassan och få en femma tillbaka. Blossa 13 går loss på 95 kronor.

Den 1 oktober lanseras också årets julsnaps från Prima. Prima julsnaps 2013. Kryddmästare Jonas Odland har tagit den mest populära snapsen på julbordet och toppat den klassiska akvavitkryddningen med en rad citrusfrukter och knyter en fin rosett av sherry och russin. Allt bara för att fira att Prima julsnaps firar 20 år! En halvlitersflaska kommer att snärja åt sig hela 206 av dina surt förvärvade slantar. Men det är det värt! Just det, kom ihåg att snapsen, precis som glöggen, endast kommer i begränsad upplaga. Först till kvarn får först mala!

Sanna mina ord, julen är färre än hundra dagar bort och en snöboll rullar bara snabbare och snabbare ju närmare botten den är.

Igår var det premiär för F12 och den klassiska trappan med utsikt över Strömmen. Det blev några öl och en redig hamburgare á la NAMNAM från Vigårda. Jag avslutade kvällen rätt så tidigt och inte många bilder blev tyvärr tagna. Men hav förtröstan, Colin var på plats och bilder (med kvalitet) togs under kvällen. Vi gör det så enkelt som att min ensamma bild skapar ett maskhål till resten av kvällens linslusar!

IMG_7382