På vägen är jag

Det kanske inte är så roligt att börja det första inlägget på över en vecka med att säga long time no see, men jag tycker om att vara rolig med saker som kanske egentligen inte är så roliga.

Ergo: LONG TIME NO SEE!
Just nu sitter jag längst fram i bussen som är på väg mot Stockholm. Här har jag suttit sedan igår lunch. Snart är sisådär trettiofem timmar av bussfärd över och Taizé är långt bakom oss. Det har varit en fantastiskt vecka (fast vi pratar inte om vädret, okej? Okej). Många nya vänner från världen över.

Att lämna Taizé är att lämna med blandade känslor. Å ena sidan är det skönt att få komma hem igen. Men å andra sidan är det så bra och så härligt där att man bara inte vill åka därifrån. Det kommer med paketet och är bara att acceptera.

Bilderna är uppladdade på datorn och ska bara rensas från de allra mest skakiga och obscena innan jag ska sätta mig ner och skriva lite mer. Sen ska jag väl också ta och fixa med bilderna från Italien. Det kommer, det kommer!

Jag ville mest bara säga att jag lever och mår bra.Visst gör det ont i ryggen och hela den biten Men det är ändå sådär bra som det bara kan vara. I morgon återgår jag till rutienrna och jobb. Kan ju säga att en recension av den nya Apornas planet kommer inom kort. Det känns som en riktigt bra början efter en veckas jobbsemester. För jag har faktiskt varit och jobbat i Frankrike. Massor av kyl har vi haft, men jobb har det varit i grund och botten.

Nu är det slutskedet av Titanic här i bussen och jag måste fokusera. Vi hörs senare!

Kram!

Gillade du det här? Du kommer du att gilla...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>