God morgon,

Varför är det så att det inte finns tillräckligt med timmar på dygnet för att hinna med precis allting man vill göra? Varför finns det inte tillräckligt med energi för att orka göra precis det man vill hinna med att göra på en och samma dag? Och varför, varför, varför, VARFÖR existerar programmeringsspråket Javascript.

Jag tror att jag har skrivit om min inte så fullt utvecklade förkärlek till språket i typ förra inlägget. Men den är nog ännu värre nu - det är nämligen så att nu har vi börjat med lite mer avancerade funktioner och händelser. Jag gillar det inte alls.

Så för att på något sätt kompensera för den dåliga energin jag sprider kring mig själv tycker jag att du och istället tar en mikropaus och lyssnar på lite mashup, okej? Okej.

Den här fredagen är verkligen fullpackad. Nu på förmiddagen kommer jag att sitta med näsan djupt rynkad någon millimeter från datorskärmen och dess förvirrande kod. Någongång under förmiddagen ska det komma ett bud från Jägermeister också. En ny produkt från dem som kommer att lanseras snart - håll koll på kulinar.snajvid.com under eftermiddagen för att få reda på vad det är.

Sedan väntar jag matbud från Coop Online; det ekar tomt i kylskåpet och att beställa över internet är verkligen superbekvämt!

Efter det, någongång vid 15-rycket ska jag vara ute på Ormingefestivalen för att träffa en vän jag inte sett på alldeles för länge. Han håller på med ett projekt jag tror att du och jag, och du, och du kommer att tycka om väldigt mycket. Men mer om det senare!

Och sen, till middagstid, är det dags för att fira min kära vän Madde som blivit ett år äldre!

Fick för ur det blå att det nog var dags för någonting nytt. Sagt och gjort bytte jag bakgrund på datorn. För några dagar sedan var det PCn som fick ta och byta ansikte. Jag vet inte vad det är som gör att det är skönt att byta bild. Datorn blir väl på något sätt "ny" och spännande. Även fast jag vet att jag ytterst sällan har få, eller inga fönster alls uppe så att det går att se bakgrunden. Vanligtvis ligger det ett lager med tio, femton fönster ovanpå varandra.

Men ändå. Det känns bra och jag gillar den nya bilden. För visst är den läcker?Skärmavbild 2014-05-14 kl. 23.19.26

Tidigare i kväll var jag förbi på Södra teaters terass där det bjudits in till event med Prima grill. Mycket trevligt och uppskattat. Planen är att jag ska sätta mig och smula till bilderna lite sådär som jag alltid gör i morgon när jag vaknar. Då kan du läsa och se vad som hände borta på Mat & dryck! Hur låter det? Ja, visst låter det bra, det tycker jag också.

 

God morgon,

vet du vad jag gillar? Jag gillar att vakna alldeles för tidigt och pussa sambon hejdå för att sedan vingligt gå tillbaka till sängen och rycka med sig datorn i steget. Det är skönt, för då vet jag att jag kan blunda en stund till med datorn halvt om halvt på glänt och starta lite musik.

I dag blev det lite extra bra. När jag öppnade datorn så kom det nämligen upp en notis från Twitter som sa att jag hade vunnit en stavmixer från Electrolux. Det är underbara Karoline och Fredrik från Vin möter mat som ordnat det här efter den grymma kvällen för ett par veckor sedan.

Så det är vad jag gillar. Jag gillar att börja dagen på att bra sätt och sedan ha den stora turen att få köksredskap som jag faktiskt ändå tänkt att jag behöver och borde köpa! Vad är det jag inte gillar då?

Jag gillar inte Javascript. Eller okej, jag kanske inte ogillar programmeringsspråket i sig. Det är användbart och möjliggör så otroligt mycket för den moderna webben. Däremot hatar jag att försöka lära mig att koda med språket.

Det är så svårt och godtyckligt, att debugga är ett helvete och att komma ihåg alla olika värden, strängar, objekt, osv osv är en pärs. Vill lätt klassa den här kursen, årets sista för övrigt, som den svåraste. Alla andra tidigare kurser har jag ändå kunnat någonting om tidigare. Jag har haft någonting att greppa fast vid och bygga på tillsammans med.

Men inte med Java. Här är jag på helt nytt vatten och himlen ovanför mig är mörkare än en midvinternatten under en sten på havets bottnen.

 

Istället för att låta Java dra ner mig i ett dåligt humor ska jag istället fokusera på att bara göra klart uppgiften och glädjas av stavmixern + det faktum att jag ikväll ska hänga med Ninjasyster och öla litegrann.

Disken är diskad, fikat är slut och vinet står redo att öppnas upp och börja läppjas. Ikväll är det fredag, och det betyder ju så klart att taco står på menyn. Ikväll kommer Yasmine över för att göra sällskap i den tradition som är svenskare än svenskarna själva. Typ.

Till maten blir det ett rött italienskt vin som jag inte har testat förut, men det kommer nog att slinka ner ska du se! Vad ska du göra ikväll? Blir det taco, eller kanske en pizza? Eller något nyttigt?

Resten av kvällen blir lugn. Jag väntar mig inte mycket mer än en riktigt bra kväll med många skratt och fina stunder (: Tacofredag

Valkompassen 2014Så, jag satte mig här nu en sen torsdagskväll och klickade mig igenom Valkompassen 2014. Flera frågor senare, med en välbehövlig finjustering och absolut frånvändande från SD känner jag mig överens med resultatet. Det går i de banor jag känner mig tillhöra och tänka på.

Det var ungefär det om det. Jag kommer inte att rösta på SD. Jag kommer inte att välja vänstern för den delen heller. Jag kommer att rösta på de och dem som jag vill och känner bäst. Med möjlighet för wildcard i form av att byta blått mot grönt.

Det ska inte för någon spela någon roll vem eller vad det är som jag röstar på. Så länge vi är överens om att inte rösta gult den 14 september.

Men men, vi får se. Det är en bra bit kvar innan det är dags att ställa sig i valbåsen och faktiskt vara tvungen att välja och vraka mellan de olika valen i ett system som, för ett land med höga miljöambitioner och banbrytande rutiner gällande återvinning och energisparande, gärna hugger ner halva Norrbotten för att låta svenska folket känna smaken av kuvertklister i munnen resten av kvällen när ölen hälls upp, vinet luftas och valvakan tar vid.

Du känner till det där stora företaget med ett av världens, förmodar jag utan att kolla upp faktualiteten av mitt påstående, mest välkända varumärken? Nej, jag pratar om varken om datorer eller läskedrycker. Jag pratar om hygienartiklar. Närmare bestämt manliga rakprodukter. Ja, jag pratar om Gillette.

[INSERT VARUMÄRKESSKYDDAD LOGOTYP]

Jag har en berättelse av det någorlunda kortare slaget att berätta. Det är en berättelse som för mig började den 20 april, alltså i skrivande stund för tre dagar sedan. Då kom det upp en bild i mitt flöde på Facebook med en bild föreställande en man som stod och rakade sig. Det var en närbild på huvudet och mannen ansikte. På bilden stod det True och False. Det sistnämnda inrutat för att visa på svaret. Nu har egentligen varken svaret eller själva bilden någonting med historien att göra - men jag kände att det var värt att måla upp bilden för dig.

Nedanför nämnda bild stod det en fråga: "Sant eller falskt? Ditt ansikte fortsätter att utveckla hårsäckar tills att du är 24 år."

Bilden öppnas i nytt fönster
med möjlighet till förstoring.

Gillette - kommentar copy

Intressant var tanken som kom upp i mitt huvud. Frågan har passerat genom min uppväxt utan att egentligen blivit besvarad av någon med särskild vetenskaplig kunskap om mänskliga hårsäckar och kroppens biologiska utveckling i sena tonår/ post-pubertet. Det var alltså ganska givet att jag skulle läsa både svaret och frågan.

Och det är här någonstans som det börjar slå snett. För någonting bland kommentarerna fångar min blick och uppmärksamhet. Fula ord med en värdering internet allt oftare späds ut med. Det här var en av de senaste kommentarerna ur ett flöde med ca sjuttio stycken.

Mot bättre vetande klickade jag på knappen där det stod "...visa tidigare kommentarer" och läste igenom dem. En och en.

Det hade börjat bra. Personer hade gissat eller skrivit vad de trodde och hoppades på (även om svaret redan var väl synliggjort i bilden). Någon försökte säga emot. Och jag tror att det var här som flödet av korta, snabba, och impulsdrivna kommentarer började slå slint.

Homofobi varvades med personpåhopp och allmänt smutsiga meningar och värderingar. Det här vara alltså den 20 april. Bilden och flera kommentarer hade legat uppe länge och väl. Bilden själv och de allra första kommentarerna, bra som dåliga, lades upp 8 april.

Min kommentar "Gillette - städa era, i skrivande stund, smutsiga kommentarsfält" var helt enkelt en uppmaning. Jag ville inte försöka kontakta dem direkt för att be dem att ta bort hatiskt skit från sin egen sida när de borde var väl kapabla till att inte bara upptäcka det utan också välja att ta bort.

Tre dagar lät jag passera innan jag fick nog. Alla gamla hatiska och homofobiska kommentarer låg kvar. Nya hade tillkommit.

Då gjorde jag något som jag relativt sällan gör - jag använde mina kontakter för att komma förbi Facebooks opersonliga fasad. Jag kontaktade således en vän jag vet har haft med varumärket att göra förut och fick snabbt svar med mejladress till någon hos Gillette.

I det här mejlet förklarade jag vad jag har sett och vad jag har gjort. Egentligen precis samma sak som jag skrivit till dig här ovanför, fast mycket mer kondenserat. Jag la också till de tankar deras ignorans skapat hos mig - nämligen den att Gillette från min sida sett verkar tycka homofobi och hatiska kommentarer på internet, och därför också ute i det analoga samhället, är okej och något som vi gärna får ha kvar.

Jag förklarade också för dem mina tankar om varför Gillette verkar tycka att det är okej att låta personer trycka ner andra personer och stoppa ner en sexuell läggning i någon annans hals bara för att deras unika genetiska uppsättning inte tillåtit dem att ha synlig hårväxt i ansikte och på kropp. För enligt mig verkade det som att Gillette höll med sina kommentarsupphovsmakare om att en person med mycket kroppsbehåring är mer man och manlig än en person utan större anlag för just detta.

Det här mejlet skickade jag alltså i förmiddags. Ett par timmar senare, strax efter lunch, gick jag tillbaka till bilden för att kolla om någonting hänt. Och se på tusan! De flesta kommentarer som borde ha plockats bort är puts väck. Fortfarande ligger det kvar ett par lösa svansar av onödiga kommentarer. Men för mig är striden över och jag ser mig själv som den vinnande parten.

 

Med rensningen kom Gillette själva in i flödet och kommenterade med inte bara frågans korrekta svar, utan också en påminnelse om att hålla "god ton" och att stötande kommentarer kommer att tas bort.

Gillette-respons

Bra Gillette, det är verkligen bra att ni rensar. Men ska det verkligen krävas att någon ser, läser, kommenterar, väntar, går omvägar de allra flesta inte har tillgång till för det ska gå att surfa på er webbplats utan att behöva läsa så smutsiga saker som det faktiskt stod där?

...och ja, svaret på mitt mejl lyser med sin frånvaro. Tro inte att jag inte ser det.

Waterclouds1Häromveckan var jag förbi och hämtade upp prover från serien som du ser här ovanför. Det är den nya serien från svenska Waterclouds. Som du kanske också kan se heter The Dude och är därför till för oss herrar (i första rum, jag tror att den fungerar alldeles precis lika bra för kvinnor också, faktiskt). Så - vad har jag lagt märke till och tänkt kring dem?

Det som jag allra mest lagt märke till när jag under ungefär en vecka testat och känt efter är det att schampoo och hair & body wash är fantastiskt dryg. Det räcker med hälften av vad jag är van att använda för att löddra upp kropp såväl som knopp. Doften är angenäm och sådär lagom anonym och samtidigt kaxigt självsäker.

Så, what about the styling hairgel, undrar du. Jo, den är perfekt för mig som behöver stödja upp håret så pass att det stannar precis där jag vill. När gelen torkar stannar den kvar med en matt till semi-matt textur och stabilitet. Resultatet blir inte följsamt på samma sätt som en frisyr ordnad med wax blir. Men det är okej, för det är gelé och jag hade inte väntat mig någonting annat.

Den här gelén var faktiskt precis vad jag behövde i mitt groomingskåp nu när jag precis fått håret att bli tillräckligt långt för att sätta upp i tofs men kanske egentligen behöver ett par centimeter till för att optimera tofsandet.

 

Hur bra produkter är och hur gott de luktar i all ära, jag tycker väldigt mycket om Waterclouds som varumärke och vet att det som ligger och väntar i deras riktigt snygga förpackningar är av kvalitet. Nämnde jag förresten att det är ett svenskt varumärke som också tillverkar sina serier här hemma i långa landet lagom? Bara det gör The Dude värt ett köp, i min mening. Nu vet jag ju såklart inte exakt hur länge proverna kommer att räcka, men när jag väl lyckats få ut den sista droppen är jag tämligen säker på att undertecknad kommer springa förbi en butik och rycka med mig en ny omgång.

Serien som inspirerats av 50-talets barbershops med en modern twist utan att riva särskilt stora hål i plånboken! Kika in på en frisörsalong nära dig och spana efter de här godingarna.

The Dude Detox Schampoo - 73 kr
The Dude Hair & Body Wash - 73 kr
The Dude Styling Gel - 73 kr
The Dude Matt Cream Paste - 88 kr

 

2 Kommentarer

Kommer du ihåg när jag för typ två månader sedan tipsade om den där filmen med den unga kvinnan som satte ut på en promenad av det längre slaget. Det där slaget som är hundratals mil lång och korsar en obarmhärtig öken? Kommer du ihåg att filmen heter Tracks?

I dag fick jag hem boken och blev än mer peppad på att få se filmen själv! HÄR kan du läsa mer om filmen och också se trailern.

Skärmavbild 2014-02-03 kl. 15.56.07

Flashdance1

I torsdags bar det av hemifrån in till stan för att sakta men säkert genom kollektivtrafiken i den kära, och nu också kalla, huvudstaden för att slutligen landa utanför den klassiska byggnaden i vilken China teatern huserar. Med en nu nästan nittio år gammal historia har den privata byggnaden stått invid Berns klassiska salonger i Berzelii park. De kinesiska tecknen du kan se ovanför de joniska pelarna betyder "det fulländade seendets hus". Att få se en fulländad musikal under kvällen var vårt mål. Vi kom nästan i mål.

Flashdance3FLASHDANCE: THE MUSICAL
När jag satte mig uppe på vänstra mittbalkongen var det med en blandning av upprymdhet, förväntan, spänning, glädje, och irritation. Den höga positioneringen i lokalen gjorde mig nervös över att missa viktiga bitar av det som skulle komma. Inte kunde jag veta att det faktiskt går att se det allra, allra mesta även från de sämre platserna inne på teatern. Det här var ändå mitt första besök på teatern.

Upprymdheten, spänningen, och glädjen som fick mig att förbise anläggningens blygsamma benutrymme för oss som har en längd skrivet i våra pass som är större än 175 cm var minglet innan sista ringningen. Från att ha vankat fram och tillbaka i väntan på de inbjudna gästerna tog jag mig ett glas gott mousserande från Rotari och gick upp en våning. Därifrån kunde jag slå två flugor i en smäll - jag skulle ändå använde ingången till salongen därifrån samtidigt som jag fick en överblick av folksamlingen.

En folksamling som låste fast de glada förväntningar jag hade på musikalen. Sorlet. Skratten. Det spritta kroppsspråket från hajpade gäster spred sig över foajén upp över mina läppar och lämnade kvar ett leende.

"Greetings from Chicago" mötte mig på den stora projektorduken framför scenen när jag letade upp min plats. Rad 10. Stol 933. Salongen fylldes raskt och klockan tog sig fram till 19:30. Belysningen släcktes och musiken, de åttiotals-klassiska tonerna tog ljusets plats.

Trycket från musiken, framförd live i kanterna av scenen slog mig med överraskning. Det var en glad överraskning och det där leendet från foajén gjorde sig påmind igen. Skärmar och dukar kastade oss in i åttiotalets Chicago med en tur över staden där vi landar utanför stålverket. Orkestern tar i från tårna när ensemblen av dansare och sångare tar plats på scen och för oss tillbaka till nostalgiska stunder från trettio år tillbaka. För oss som var, eller är för unga för att få ha upplevt med excentriska modet och den episka musikeran tas snabbt tillbaka till första gången vi såg filmen och minns tillbaka utan problem.

Dansen imponerar och rösten från artisterna gör sitt bästa att överrösta orkestern. För på denna premiärkväll satt visserligen tonerna rätt på instrumenten såväl som hos de skönsjungande personerna, men ljudbilden blev förvriden av en dålig mix och från min plats högt upp på balkongen blev allt som inte var duett eller enkelstämmig sång ett virrvarr av grötigt skrål. On key, i och för sig, men likväl ett gröt. Synd för den, däribland jag, som kan låtarna men inte texterna utantill. Jag tappar någonting och får svårt att verkligen på riktigt svepa mig in i den neonfärgade vaggan de välkända tonerna och den peppande dansen omfamnar publiken i.

Det arbete som så ofta glöms bort och ställs undan i det mörka, dammiga hörnet är styrkan i Flashdance. Jag pratar om ljuset och videon. Tekniken har hunnit ikapp med teaterns äldre, analoga form och musikalen utnyttjar detta till fullo. Från den första djupa "3D"-dykningen in i Chicago till de subtila projiceringarna längs scenerna de flesta av oss kommer låta gå omärkt förbi skapar en helhet till berättelsen som tidigare varit tillgänglig filmens värld.

China teaters initiativtagare skulle vara stolt över Flashdance. För i dag, snart nittio år efter konstruktionen av byggnaden som skulle husera teater och film i symbios, kan publiken sitta i den kinesiskt inspirerade arkitekturen med 20-talsklassicism och skratta, gråta, och njuta till de båda konstformerna. Samtidigt.

Hanna Lindblad, Katrin Sundberg, Siw Malmkvist, Per Eggers och alla de andra i drygt tjugo talanger starka ensemblen skapar en stämning väl värd sina pengar. Det är tre timmar av träffsäkra stämmor, nostalgiska toner. Allt till en berättelse som gör det svårt att inte ställa sig upp ur stolarna och dansa med i historien vi alla kan utantill.

Bonusen är och heter Siv Malmkvist. Intresserar inte Flashdance dig vill du ändå lägga tre timmar på den här glädjeshowen för att få se Malmkvist locka fram otaliga skratt med sina vältajmade one-liners och charmanta dansnummer.

Flashdance2

"Flashdance: the musical dansar dig ur din stol och sjunger dig ur vinterdepression"

Boka din biljett här

| Text & Redigering: David Sundgren | Foto: Camilla Käller |